Självbedömning

Igår såg jag en föreläsning av James Nottingham på UR.se - Utmanande lärande i klassrummet och idag har jag använt en klass som försökskaniner.

Nottingham talar om tre frågor som är viktiga vid självbedömning, utan att kunna svara på dessa är det svårt att värdera sitt arbete. Så, med hjälp av Socrative.coms Quick question svarade eleverna idag på följande frågor:

1. What am I trying to achieve?
2. how much progress have I made so far?
3. What are my next steps?

Ämnet det handlade om idag var litteraturhistoria. Vi har just avverkat medeltiden och ska börja med renässansen. Hur ser eleverna på sitt lärande? Vet de vad de håller på med och varför?

Svaren på den första frågan var i stort sett de samma. Här är två exempel:

Det kan vara nyttigt att få en ökad förståelse för hur litteratur har sett ut tidigare och att lära sig viktiga uttryck som man även kan använda sig av nu (till exempel epos, prosa och poesi). Litteraturen gör det också lättare att få en bild av hur samhället såg ut och hur det skiljer sig från idag. Om man lär sig att förstå och slå upp olika ord och formuleringar kan det också vara lättare att läsa modern litteratur. Det är även bra att lära sig hur man kan skriva olika texttyper som även går att anpassa till texter man skriver idag.

typ att lära mig typ basen av literaturhistoria allmänbildning typ 

Ja för att vara första gången de fick frågan om vad de höll på med, så tog de frågan på allvar men tyckte den var svårt att svara på.

Hur de svarade på andra frågan - hur långt har du kommit? - blev svaren mer varierande. Jag lärde mig verkligen en hel del om vad som försiggår inne i huvudet hos eleverna. Nu var alla svar anonyma så jag vet inte vem som skrev vad, men i vissa fall kan jag gissa.

Här är också två exempel:

Efter uppgiften där vi skulle skriva ett PM om antikens litteratur så kände jag att jag uppnådde målet med att få en bättre förståelse för hur litteraturen speglade sig i dåtidens samhälle och att kunna se det från olika synvinklar. Det jag fortfarande behöver utveckla är att lära mig att använda fler litterära begrepp och att utveckla min kunskap och medeltiden och renässansen.

Det går ju alltid inte så bra för mig... I bland när man tror man har nått till ett mål så har man inte det.

Ett svar tog upp betyg och bedömning av arbete:

Jag har inte alls nått så långt som jag önskat, eftersom jag upplever att vi har pratat för lite om betygskriterierna i detta ämnet.

Tredje frågan fick mer känslomässiga svar. Ett par var till och med ganska uppgivna, som denna:

Det går antagligen inte att lösa, om man gör sitt bästa och det inte är det som fyller kraven för ett C så kan man inte direkt fjäska sig fram till det. Det enda man ska göra är sitt bästa och försöka hålla sig motiverad till att få de högre betygen, trots att det finns några som säger emot det.
Man får antagligen läsa texterna, fråga läraren om saker som inte är förståeliga, fokusera på lektionerna osv.

Andra var mer konkreta:

Jag måste läsa texterna noggrannare, tänka på lässtratergierna som vi gick igenom och kolla upp ord jag inte kan. Jag måste även tänka på att använda mer litterära termer, samt att inte sväva ut när jag skriver textanalyser utan hålla det kort och koncist. Slutligen måste jag börja att verkligen läsa kriterierna.

Även om vi inte löste alla problem som finns när det gäller litteraturhistoria, så tog jag i alla fall upp och förklarade hur man sätter betyg. Det är inte mina känslor för rättvisa som bestämmer vilka kunskapskrav som är uppfyllda, utan min kunskap om vad som krävs för ett visst kunskapskrav. Jag fick också förklarat att om jag ibland kommenterar att något är otydligt, så betyder inte det att jag inte förstår vad där står, utan att det är just otydligt skrivet. Det är tredje året kursen hålls och eftersom uppgifter förändras så finns mycket få, om några, elevexempel att tillgå. Det finns ju heller inget gammalt NP att visa. De har däremot flera tillfällen under året på sig att visa sina förbättrade kunskaper och betyg sätts inte förrän i juni.

Ja, slutsatsen av denna dag är att jag kommer att återvända till Nottinghams frågor med jämna mellanrum. och det i alla klasser. Det blir en utvärdering både av elevernas arbete och undervisningen.

E-twinning

Efter att ha varit "medlem" på E-twinning i några år deltar jag äntligen i ett projekt som heter Good News. Orsaken till att jag gick med är dels att jag tyckte att det var dags och dels för att jag tyckte att tanken med att skriva om goda nyheter var en skön motvikt till allt elände man annars läser i tidningarna.

Tanken med projektet är enligt följande (klippt från E-twinning):

Mål: They improve their English by writing a newspaper. They communicate in English, videoconference. They read newspapers, looking for positive news.

Arbetsprocess: We would like to follow this timeschedule: - at the end of September: students present themselves (by writing or by chat) - at the end of October and November: first and second newspaper with good news - 19/12 (before noon): we have time to chat or skype with each other.


I början av projektet var det lite dålig kommunikation/information från läraren som initierat det hela. Tanken var att eleverna skulle presentera sig själva men ingenting sades om hur detta skulle ske och därför startade jag en facebookgrupp på vinst och förlust. Det går ju alltid att stänga en grupp om den inte används.

Eleverna skrev sedan korta presentationer av sig själva, men mycket mer blev inte sagt där så mina elever fick i uppdrag att läsa igenom och skriva frågor/kommentarer på minst ett inlägg från den andra klassen (som finns i Belgien). Detta satte igång en liten interaktion, som tyvärr dog ut när inget tvång fanns.

Andra steget var att skriva artiklar om goda nyheter i hemlandet. Eleverna letade nyheter i nättidningar, allt från Aftonbladet till Norrbottenskuriren, och lyckades till slut hitta var sin goda nyhet. De återberättade den svenska artikeln på engelska, med så många egna ord det bara var möjligt för en direktöversättning godkände jag inte.

När artiklarna var färdiga lämnades de in digitalt och jag satte ihop alla till ett enda dokument, som jag sparade som PDF. Orsaken till att jag sparade som PDF är att jag använder Joomag för publicering och jag tycker det är så smidigt att bara ladda upp en PDF och vips så är tidningen färdig.

Jag är väl medveten om att eleverna lånade bilder från nätet till sina artiklar men den här gången fick det vara ok. Tidningen kan endast läsas av de som har länken. När de gjorde resemagasin om Australien var jag noga med att de endast använde bilder som uttryckligen får användas helt fritt. Det är lättare att hitta frisläppta bilder på djur och natur än svenska kändisar.

Tidningarna publicerades i den låsta fb-gruppen. Eftersom jag inte trodde att någon av mina elever frivilligt skulle lägga tid på att läsa dem, fick de i uppgift att läsa en tidning och skriva en positiv kommentar om tidningen som helhet och om den artikel de gillade mest. Halva klassen läste den belgiska tidningen och halva läste den kroatiska.

Efter detta gjorde eleverna en utvärdering av projektet så här långt och resultatet kan man se här:
Utvärdering Good News.

I slutet av november är det dags för den andra tidningen med goda nyheter. Häromdagen upptäckte jag att DN.se har en flik som kallas just Goda nyheter. Denna tipsade jag eleverna om.

Det ska bli intressant att se om vi kan få till ett möte på Skype på avslutningsdagen. Kanske inte så lätt men en lite stund bör ju gå att genomföra.

Lässtrategier i Svenska 2

Efter att ha introducerat Spågumman & co för ettorna, tänkte jag införa dem hos tvåorna också. Det blev lite annat upplägg men inte så mycket.Så här gjorde vi:

Eleverna hade haft Paolo och Francesca från Dantes Inferno i läxa. Eftersom jag vet att det brukar vara flera elever som inte förstår berättelsen frågade jag om någon tyckte den var svår. Sex elev räckte upp handen och en sa ärligt att hen inte förstod ett dugg.

"Då ska ni bearbeta texten gruppvis och jag ska gå igenom hur." Sedan berättade jag om Spågumman, Reportern, Detektiven, Cowboyen och Konstnären, och vitsen med att synliggöra lässtrategier. Inte heller för tvåorna stack jag under stol med att figurerna används på lågstadiet. Jag modellerade inte utan lät eleverna sätta igång arbetet i grupper medan jag gick runt och lyssnade och frågade.

Eleverna började med att läsa ungefär halva berättelsen och sedan gå igenom tillsammans, en lässtrategi i taget. När de var färdiga så frågade jag om de nu förstod texten, men nej, det gjorde inte alla. Flera elever är mycket goda läsare och texten hade varit relativt lätt för dem men alldeles för svår för andra, så bearbetningen hade troligen blivit för snabb och ytlig.

"Då ändrar ni arbetssätt."

I grupperna läste man nu högt tillsammans, istället för tyst själva, och ca 10 rader i taget istället för en sida.
Detta stycke sammanfattades, ord gicks igenom och händelser förklarades.
På detta sätt arbetade de sig långsamt igenom texten, och de som förstod förklarade för dem som inte gjorde det.

Utvärderingen efter denna genomgång var att texten fortfarande var svår att förstå, men att man förstod mer än tidigare. En elev tyckte att vi skulle arbeta på detta sätt med alla texter, eftersom hen förstod mycket mer efter en ordentlig bearbetning. Mitt svar? "Tyvärr - men det finns inte en chans att vi ska hinna detta under lektionstid. Men det finns ingenting som hindrar att ni sätter er och jobbar tillsammans efter skolan eller på håltimmar."

På måndag får de arbeta på samma sätt med Greve Ugolino (också ur Inferno) och Villons De hängdas ballad. Sedan får de nog tyvärr klara sig på egen hand, för i denna takt lär vi inte hinna färdigt med kursen innan sommarlovet.

Spågumman med vänner gör entré i Svenska 1

Denna vecka har jag introducerat lässtrategierna Spågumman, Reportern, Detektiven, Cowboyen och Konstnären för mina elever i Svenska 1.

Först så presenterade jag idén med figurerna, att det var för att synliggöra hur man kan arbeta med en text. Jag talade om att det står i ämnesplanen för Sv 1  "Bearbetning, sammanfattning och kritisk granskning av text" och i  Eng 5 står det " Strategier för att lyssna och läsa på olika sätt och med olika syften", Detta för att visa att det faktiskt ingår i kursen, om någon nu skulle undra varför.

Jag hade skrivit ut kort på de olika rollerna i färg, vilka jag hämtat på En läsande klass, och eftersom de faktiskt ser ut som de är gjorda för småbarn så talade jag om att de används på lågstadiet. Eleverna skrattade till lite om jag ska vara ärlig, men jag fortsatte med att figurerna inte användes när de gick i lågstadiet och därför får de ta del av dem nu istället. Jag förklarade att en bild på en figur gör att det är mycket lättare att komma ihåg strategierna istället för att bara läsa om dem.

Första lektionen jobbade vi så här:

Eleverna satt i grupper om 4
Korten på figurerna delades ut och varje elev fick en roll. Konstnären fick vila den här gången.
De fick en fjärdedel av Söderbergs novell Pälsen att läsa och bearbeta.
Sedan redovisade de i grupp i följande ordning: cowboy, reporter, detektiv, spågumma.
Under tiden gick jag runt och lyssnade på deras arbete.

Jag upptäckte att inte alla ord slogs upp, att en del frågor som formulerades var irrelevanta för förståelse av texten, så när alla var färdiga beslöt jag mig för att modellera i efterhand. Detta gjorde jag genom att fråga på sådant jag vet är svårt. Jag ställde frågor på ords betydelse och ett par frågor på textens innehåll. När endast två av 18 visste vad häradshövdning, ämbetsåliggande eller medar betyder, påpekade jag vikten av att faktiskt lägga märke till ord. Att de är så vana vid att det räcker att förstå helheten, att de inte lägger märke till ord de inte kan. Men också att om de tagit uppgiften på allvar och verkligen varit reporter och ställt frågor, så hade alla i klassen kunnat dessa ord.

Eleverna fick sedan nästa fjärdedel av novellen, roterade rollerna och arbetade vidare på samma sätt som förut.

Denna gång märkte jag att fler ord slogs upp och fler relevanta frågor ställdes.

Andra lektionen ändrade jag arbetssätt en aning. Denna gång fördelades inte rollerna, utan alla var cowboy, reporter, detektiv och spågumma.  Detta för att det är naturligare för mer vana läsare att faktiskt utföra alla strategierna, medvetet eller omedvetet, på en gång, och inte koncentrera sig på en enda,

Eleverna arbetade färdigt med Pälsen i grupper. Många ord slogs upp och det blev bra samtal och en del elever fick förklarat för sig vad som hände och hur de andra kunde veta det.

Min nästa uppgift var Strindbergs Ett halvt ark papper. 

Tanken var att eleverna skulle arbeta självständigt med denna novell, att de skulle skriva ner allt - sammanfattning, frågor och svar. Spågumman och konstnären tänkte jag återkomma till nästa vecka.

För flertalet elever gick det utmärkt att arbeta självständigt, men för några enstaka var texten aningen svår ("tråkig" var omdömet) och då föreslog jag att de skulle arbeta tillsammans istället. Det fanns ingen anledning att de skulle kämpa ensamma den här gången.

Min planering är att de i grupper ska gå igenom sina anteckningar nästa lektion. För att lära av varandra och för att befästa strategierna. Efter genomgång ska de även få vara Spågummor - Vad händer efter berättelsen är slut? - och min variant av Konstnärer - Skriva egna telefonlistor och sedan redovisa dessa. Vi har redan talat om hur man skapar inre bilder när man läser, och hur man ofta blir besviken när man ser filmatiseringen, så detta blir en variant av en inre bild.